Fick förmånen att gå på generalrepetitionen av La Boheme på Norrlandsoperan igår. Musik är inte min sak att bedöma så jag nöjer mig med att säga att jag njöt av sången och musiken.
Den starkaste upplevelsen för mig var scenografin och de scenbilder som skapades. Nästan helt utan traditionell scenografi och rekvisita fick sångarna röra sig på en svart tom scen där rummen skapades med hjälp av ljuset. Den svarta bakgrunden som scenen utgjorde gav utrymme att göra flera väldigt vackra scenbilder med hjälp av ljuset. Starkast var nog första scenen i tredje akten där den kvinnliga huvudrollen Mimmi står ensam mitt på den svarta scenen och det börjar snöa. Man ser hur de första vita snöflingorna dalar genom luften och skapar en fallande ridå. Så snyggt. När de till slut når marken börjar musiken och ungefär samtidigt börjar Mimmi fällas bakåt och hamnar tillslut liggandes på scenegolvet där snön sakta täcker henne. Storslaget och subtilt. Jag önskar jag hade en bild att visa men ni får blunda och föreställa er det.
För mig gjorde avsaknaden av rekvisita å andra sidan det periodvis lite svårt att koppla texten/sången med det som hände på scenen. Jag funderade ibland på vad det var jag såg och vad de höll på med. Kontentan är att jag stundtals var fascinerad och stundtals irriterad av det som hände på scenen.
Om du har möjlighet gå och se La Boheme och njut. Av sången, av de vackra scenbilderna och även de oväntade och överraskande lösningar som föreställningen bjuder på. Övrigt tror jag att man kan överse med.
testing coments
SvaraRadera