torsdag 19 september 2013

jag fick det!

Hör och häpna så valde de mitt förslag till pensionsgåva på landstinget. Det vart varken skål eller kanna. I stället lämnade jag in en ny variant av mina väggdekorationer "Book of Hours" från utställningen före jul och tänkte att detta får bära eller brista. Och bar gjorde det ju! Jag vet inte hur många jag hade att konkurrera med men det känns underbart att bli utvald.

Nu produceras det plattor på löpande band i verkstan. 














Så har ser de ut just nu innan jag har ristat och fixat med mönstret. Det vita kommer att bli guldfärgat. Det blir lite som om de får en medalj när de slutar.


Här är två varianter jag testade innan jag bestämde mig för vilken jag skulle lämna in. 


Dum som jag var tog jag inget kort på den jag lämnade in.

onsdag 18 september 2013

fråga 7

Japp, en tvåa, 2) Stengods bränner man gärna i temperaturintervallet 1200-1280°. Hur högt är en smaksak och lite beroende på vilken lera och glasyr man använder. Traditionellt har man ofta bränt i de högre spektrat men nu i energisparar tider är det fler och fler som intresserar sig för att bränna lägre. Allt för att spara både på miljö och pengar.
Vi vandrar vidare i kunskapens djungel.



För att få färg och en blank yta på keramik lägger man på en typ av slammad keramiskfärg som förändras i bränningen. Vad heter den?



1 kristyr

X glasyr

2 slammfärg

tisdag 17 september 2013

det ena leder till det andra...

Skulle sätta en ugn idag och mitt i behövde jag fixa till en platta som var lite skabbig...det slutade med att jag hackade glasyrrester  i en timme och engoberade alla plattorna. Nu kanske någon undrar "Va?" Jag ska förklara. En ugn måste man ta hand om och särskilt de plattor som man bygger upp inne i ugnen med. Så här såg den platta ut som jag skulle ställa mina nyglaserade krukor på.


I mina ögon inte särskilt tilltalande. Prickig och ojämn. Lite för mycket glasyrrester och lite för lite skyddande engob. Risken att mina grejer fastnar är överhängande och dessutom förstör glasyrresterna plattan så småningom. Vad gör man då? Jo, första steget är att hacka bort de glasyrstänk och bitar som ev har fastnat på plattan med ett stämjärn och hammare. Det rekommenderas att man har skyddsglasögon också...


När plattan är ren penslar man på en blandning av aluminiumhydroxid och kaolin, lika delar av båda, 
för att skydda plattan mot framtida stänk och andra olyckor. 


Här penslar man med fördel först åt ena hållet...


och sedan åt andra hållet. Sedan är det bara att låta torka och använda. 


Så snyggt blev de! Vilken skillnad va?

fråga 6

Ja, jag kunde då inte svaret på fråga 5 utan facit men i mellanöstern har man drejat i 4000 år längre än i Europa. Rätt svar är då X) Nu till nästa steg i processen, bränningen.



För att leran ska förvandlas till keramik måste den brännas i höga temperaturer. Stengodsleran tål mycket höga temperaturer och sintrar, tätnar, i bränningen. I vilka temperaturer bränner man normalt stengods?



1 1300-1375°

X 1050-1100°

2 1200-1280°

måndag 16 september 2013

fråga 5

Jag kan höra många kluckande skratt när ni läser föregående fråga. Visst är rätt svar X) Kavla, ringla, tumma är olika sätt att forma leran. Men nog har jag många gånger velat både mosa och armbåga leran när den inte gör som jag vill. Och det finns mer än en grej i min verktygslåda i som härstammar från samma region i hemmet där man mosar det mesta.
Snabbt vidare...nästa fråga handlar också om att forma leran och är plankad från en frågelek på forumet Keramik i fokus, tack för den!



Ett vanligt sätt att forma leran är att dreja. Förr sparkade man så att skivan snurrade, idag körs de på el. Drejskivan kom till Sverige under Medeltiden. Den hade då redan använts i Mellanöstern i



1 500 år

X 4000 år  

2 2000 år

fredag 13 september 2013

fråga 4

Glömde posta det här inlägget idag, men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Den leran man kan hitta i marken är så klart till övervägande del lergodslera och rätt svar är 1) Av det naturleror som finns i Sverige är det bara i Skåne som man kan gräva upp stengodslera. I övriga Sverige är det lergodslera som gäller. I min landsdel är det inte särskilt gott om bra formbar lera utan här har tegelbruken varit dominerande i lerbranschen. En liten kuriosa angående norra Sverige och lera är att man har använt asbestfibrer i leran för att få den mer plastisk. Inget att rekommendera direkt.
Nu till nästa fråga...



Leran kan man forma på många lika sätt. Vilket av följande är olika tekniker att bearbeta leran för hand.



1 banka, stuva, mosa

X kavla, ringla, tumma
2 skära, sticka, armbåga

torsdag 12 september 2013

fråga 3

Forma Umeå Keramikförening har haft sin verksamhet i Röbäck i nästan 20 år men inte riktigt så rätt svar är 2) 1995 flyttade vi in i lokalerna på Kulturmejeriet. Under några år här har vi varit oroliga för att kommunen skulle sälja huset som också innehåller konstnärsateljéer, textilverkstad, grafikverkstad, gjuteri och Glödheta glashytta. Efter många turer har kommunen löst den olösliga frågan om kärnverksamhet eller inte så nu räknar vi med att bli kvar länge.
Nu över till nästa fråga och då kommer vi in på lite material kunskap.


 
Lera kan man förenklat kalla nermalt berg och finns naturligt i marken. Den i Sverige mest vanligt förekommande leran kan man hitta nära vatten eller på gamla sjöbottnar. En variant brukar i dagligt tal kallas blålera pga sin färg. Vad är samlingsnamnet för dessa leror?



1 lergodslera

x stengodslera
2 terakotta

onsdag 11 september 2013

fråga 2

Svaret på första frågan var så klart 1) Tullkammaren. Bra gjort Gunnvor och alla andra som visste detta. Den kommunala keramikverkstan var grunden till det som idag är Forma Umeå Keramikförening. Idag drivs verkstan som en ekonomisk förening med 24 medlemmar. Nästa fråga handlar också om verkstan.



Vilket år startade Forma - Umeå keramikförening sin verksamhet i Kulturmejeriet?

1 1993

X 1994
2 1995

Butik Bravo


I veckan som gått har jag lämnat in grejer till ytterligare en återförsäljare, Butik Bravo som ligger Öst på stan här i Umeå. Butiken drivs av Öppen gemenskap och igenom butiken får människor som behöver det en plats att arbetsträna. En liten fin butik som är väl värt ett besök tycker jag.