fredag 19 juni 2020

på klös

Man brukar säga klös om leran man man mätt upp och sätter på drejskivan. Oftast lagom stora för den kruka du vill göra. 

Att dreja på klös betyder att du tar en stor bit med lera men drejar inte bara en sak av den utan många små. Som tex små skålar eller muggar. Du behöver inte centrera hela stora klösen utan bara toppen varje gång, vilket är mycket lättare. Det går snabbare och är riktigt roligt. 

Här visar jag bilder på hur det går till att dreja små skålar på klös.











fredag 12 juni 2020

raku

Vi träffades på den blåsigaste dagen, jag och tre till, för att bränna raku. Upp till 14 m/s skulle det blir. Tack och lov har vi en skyddad plats bakom verkstan med hyfsat lä där vi kunde hålla till. Jag ställde i ordning med glasyrer och penslarna.




Första bränningen blev en provbränning för att testa glasyrerna.
Spännande resultat måste dokumenteras.



Nu körde vi på i ett rasande tempo. 8-9 ugnar hann vi med innan vi la av för dagen. Och lite prat där emellan.



Foto: Anna H
foto: Anna H



Resultatet av dagens arbete från lite olika håll. Och så närbilder på några av dagens pärlor. Alla var riktigt nöjda med resultatet.










Och så till sist en bild på slagfältet efter drabbning.



Efter en lång och rolig dag kunde vi nöjda och trötta ta våra saker och åka hem. Det här gör vi om!

fredag 5 juni 2020

mina verktyg

Eftersom jag delar verkstad med många andra så har jag begränsat utrymme för mina verktyg. Jag har dem i en verktygslåda i plast från Clas Olsson.


Om jag kunde välja så skulle jag nog förvara dem på ett annat sätt men som det är nu så fungerar det utmärkt. Det enda är att det blir tillslut väldigt bossigt i lådan så den behöver rensas lite nu och då och det kan ibland vara lite svårt att hitta de verktyg jag vill ha.



Sist jag rensade lådan tog jag lite bilder på verktygen som jag vill dela här. Jag delade in dem i kategorier för överblick men många verktyg använder jag till olika saker så det är bara en schematisk indelning. Kommentera gärna om du vill veta mer om något särskilt verktyg du ser.



Nålar
hålverktyg



skärtrådar
kivar


svampar och sämskskinn
tandborstar

bestick
div
miretter och avdrejningsjärn
ske

modeleringspinnar
skrivverktyg

dekorationsverktyg
mätverktyg


surform


fredag 29 maj 2020

återvinna lera

En del tar vara på all spillera som blir när man jobbar med leran, andra gör det inte. De finns de som tycker att jobbet med att återvinna tar för mycket tid och därför kostar för mycket. Där är inte jag.
Jag återvinner allt jag bara kan, minsta lilla slatt.  Dels för att leran kostar, men också för att jag vill ta vara på det resurser vi har.


Mitt återvinningssystem är väldigt enkelt och går ut på att jag har olika hinkar för de olika leror jag drejar i. Leran torkar aldrig mellan varven vilket gör det väldigt effektivt tycker jag.






Hinkarna jag använder rymmer 5 l och jag använder dem när jag drejar som slickerhinkar och lägger ner allt spill i dem. Misslyckade alster, boss efter beskickning, ja all lera som inte blir något att spara.



Jag använder dem också som vattenhinkar när jag drar ett hänkle och slänger i bitar som blir över och innehållet som slicker när jag fäster hänklet på kannan.



När hinken är full lägger jag upp det blöta innehållet på gipsskiva och låter torka innan jag knådar upp det igen och använder till nya projekt.






Ofta kan cykeln se ut så här:
Jag kommer till verkstan och ska börja jobba. Hinken är full sedan förra gången så jag börjar med att hälla bort ytvattnet och lägga innehållet på gipsskivan. Tar sedan ny lera eller återvunnen lera sedan förut och jobbar med. På eftermiddagen innan jag går hem kan jag oftast knåda ihop leran på gipsskivan och lägga in i plast. Nästa dag beskickar jag det jag drejat dagen innan och fyller hinken med boss från det. Det får ligga i hinken till nästa gång jag kommer. Och så går det runt.

Återvunnen lera får gärna ligga några veckor innan jag använder den igen. Jag tycker att den blir lättare att hantera då.



Det viktiga i det här systemet är att inte hälla bort slickervattnet efter du drejat. I det finns de små partiklarna som gör leran plastisk. Låt det i stället vara kvar i hinken så partiklarna skjunker  ner.






Särskilt viktigt är det för mig som helst använder lera med chamotte. Om jag skulle hälla bort slickervattnet med lerpartiklar i så skulle leran tillslut utarmas och bara bestå av chamotte. Resultatet blir en väldigt kort och oplastisk lera.


Jag förvarar alla mina öppnade lerpaket och min återvunna lera i plastbyttor vilket funkar väldigt bra.







lördag 23 maj 2020

verkstadsdag

Äntligen en dag i verkstan igen!



Det var länge sedan.
Insåg inte förrän jag var på plats att jag saknat det så mycket.






En sådan här dag innehåller med självklarhet både städning och materialhantering innan jag kan sätta händerna i leran på riktigt.


onsdag 10 juli 2019

muggar på tre dagar

Japp! Det kan låta helt knäppt att försöka få fram något i keramik på tre dagar från den mjuka leran till färdig glaserat. Det tar som regel längre tid. Men eftersom man ibland måste testa gränserna och det faktiskt går om man tänker på vissa saker så bestämde jag, varför inte! 

Torsdag till söndag har jag haft förmånen att umgås med ett gäng härliga keramikintresserade personer som bestämt sig för att lägga några sommardagar på intensivt keramikande. Dvs jag har hållit i sommarkurs på Folkuniversitetet i Umeå. 
Inför varje kursstart vill jag hitta något roligt att samlas kring. Jag har gjort allt från att kasta lera för att fånga texturer till att visualisera en alternativ livsform och sedan göra det i lera. Den här gången kom jag på att på fyra dagar borde vi hinna få fram teskålar om vi stressar torkningen lite. 
Förutsättningarna är ju lite speciella så vissa känsligare saker bör man undvika som att sätta på handtag mm men så som vi gjorde funkade det utmärkt.

Först fick alla ca 300g lera att tumma var sin skål/mugg av. Inga ditsatta delar eller dekorationer utan allt gjordes i ett stycke. Stämpla eller rista in mönster var ok. Detta gjordes på torsdag fm mellan ca 10-11. Skålarna blev olika tjocka och olika stora beroende på vem som gjorde den. 

Sedan fick skålarna stå och torka. Först öppet i rummet och sedan en stund i solen och blåsten ute innan jag tog in dem och slog på torkningsprogram på ugnen, 100° i några timmar. Innan vi gick hem kl 18 satte jag på skröjen. Med fördröjd start 2 timmar eftersom allt inte var riktigt torrt än. Ugnen var då varm så de skulle torka fortsatt i 100° den tiden. Men gissa om jag var nervös! Drömde om bombnedslag under natten.


Nästa dag, fredag, vid kl 12 kunde jag öppna ugnen och ta ut skålarna för glasering. Visst, jag började glänta lite på ugnen redan på morgonen för att få den att gå ner snabbare men bara lite och bara för att få se om allt hade hållit. Allt hade tack och lov gått bra. 
För att glaseringen skulle gå lite snabbare så bad jag dem göra det enkelt och välja en glasyr att doppa hela skålen i och då var allt glaserat och klart på några timmar. Runt kl 15 satte jag igång glasyrugnen.


När jag kom på lördag morgon var ugnen på ca 400° så då gläntade jag lite och lät den fortsätta gå ner i temperatur sakta. Till eftermiddagsfikat kl 15 satt vi och drack kaffe och te ur skålarna. Väldigt nöjda och glada!