lördagsöppet

I dag välkomnas ni av detta vackra ansikte om ni tar er ut till Kulturmejeriet. I går kväll spred det sig en härlig doft i lägenheten så jag kan lova att det kommer finnas nybakta kakor att smaka. Själv står jag i samhällets tjänst och hjälper gamla i nöd och kommer därför att missa hela grejen.

presentkort

Visst kan man köpa presentkort...valfri summa och kortet man får är ett återvunnet vykort. 

Det här vykortet har någon köpt på Malta någon gång för länge sedan...

detaljer

Ibland, eller rätt ofta snöar jag in på detaljerna i min omgivning. Här kommer några från omgivningarna på Leksands Folkhögskola.

sommaröppet

Nu närmar det sig! På lördag slår jag upp portarna igen på Kulturmejeriet. Den här gången blir det den första av 5 lördagar i rad som jag kommer att ha öppet. Jag hoppas att jag får se dig där!

Affischerna är uppe!

glättat glatt

Att läderhård lera är något av det vackraste jag vet hymlar jag inte med. Vacker och oförstörd och fortfarande full av möjligheter. Den läderhårda leran har sina specifika arbetsmetoder och en fascinerande teknik är att glätta. Glätta innebär att man precis i rätt tid tar och gnuggar leran med ett slätt föremål så att lerytan sluts och blir glansig. 

En sked, en polerad sten eller liknande är perfekta verktyg att glätta med. För att få en riktigt ordentligt glansig yta upprepar man poleringen med verktyget flera gånger innan leran torkat helt. 

För att få fram mönstret i den glättade ytan tog jag i det här fallet och skrapade fram mönstret med en mirett. Kontrasten mellan ytorna som uppstår tycker jag är spännande!

En glättad yta är snyggast rå och om man försöker glasera föremålet brukar glasyren krypa, den liksom fäster inte. Nu är kanske inte en elugnsbränning det optimala för ett glättat föremål utan istället borde man kanske stoppa in föremålet i en spånbränning eller kanske rakubränna det. Då blir ytan svart och påverkad av eld och sot. Nu förstärkte jag mönstret genom att tvätta in lite röd järnoxid på de ristade ytorna men inte på de glättade. Det gjorde jag efter skröjen, annars tvättar man bort glättningen.

 Helt ok resultat även om man inte riktigt ser hur slät och fin den är på bilden.

fånga ögonblicket

På keramiksymposiet i Leksand hade jag ett inslag, en workshop, som gick ut på att kasta lera omkring sig. Typ det som jag brukar göra lite titt som tätt om jag hittar roliga ställen som jag tror kan ge fina texturer. 

Vi höll till utomhus utanför den välutrustade keramikverkstan på skolan.

Först letade vi med papper och penna genom frottage. Det är helt enkelt det man gör när man lägger ett papper på ett underlag med sturktur och gnugga med pennan mot pappret för att fånga underlaget på pappret. Det man ofta gjorde som barn. Här for alla omkring som tokiga och letade i omgivningarna och hittade massor med spännande ställen. 

Nästa steg i processen är att klappa ut leran och kasta den på ytorna i stället. Jag gör som jag alltid brukar göra när jag jobbar med plattor i lera, bankar ut den med handen i stället för att kavla. Fördelarna med det är att leran trycks ihop och slår sig mindre under torkning och bränning. Dessutom tycker jag att känslan blir bättre på den färdiga grejen. Kavlat kan bli så strikt eller "manligt" som någon sa.  Det här ger en mer organisk yta.

Sedan täcker man leran med en bit plast som skydd när själva kastandet ska börja. Och så schoff in i väggen så har leran fått textur. 

Nu hade alla frihet att skapa efter eget huvud med de texturer man fångat. En sån underbar aktivitet som uppstod.

I alla hörn kastades det lera och skapades det nya roliga grejer

Några härliga avtryck.

Här, en av många roliga mönsterytor som utnyttjades, hjulet på trillan.

Och vilken mångfald i resultaten! Allt igenom lyckat tycker jag nog.

porträtt

Nu är de klara! Alla porträtten som Hagaskolans elever åk 4 och 6 har gjort tillsammans med mig på Folkuniversitetet. Superfina blev de särskilt som det sista jag gjorde var att montera dem på svarta socklar.

underglasyr

Ibland vill man ju bara måla och nu har det ju kommit fantastiskt många fina färger som är lätta att använd under lerans alla stadier och som behåller färgen i höga temperaturer.

Här har jag använt några underglasyrfärger från Cerama som ligger i en praktisk låda. De är lite transparenta och får en känsla av akvarell när man målar på skröjat gods med dem.

De går att använda på skröjat gods men även läderhård och torr lera. Den här gången har jag målat på torr lera, alltså innan skröj. Mest för att jag inte tycker om att glasera ovanpå en nymålad yta. Jag är lite rädd att färgen ska fälla av sig i glasyren.

Jag har inte glaserat över hela plattan utan bara på duken och som ni ser blir färgerna underbart fina även utan glasyr ovanpå.

vedeldad raku

På symposiet i Leksand visade Paul Bradley hur han använder sig av tidningspapper när han reducerar raku. 

Vi använde en vedeldad ugn för uppvärmningen. Att vedelda raku är något speciellt. Tar sin lilla tid att värma upp, behövs mycket ved,  men det kan gå snabbt som bara den när väl värmen är igång. 

Här hugger Anna-Karin Edholm som bäst för att hålla ugnen varm.

Även i vedeldad ugn måste man kolla för att se hur färdigt det är.

Här tar Paul ut sakerna ur ugnen

ställer ner dem på tidningspapper

slår in som ett paket

och ner i byttan.

En nöjd keramiker med sin kruka. Fördelen med att göra efterreduktionen med tidningspapper, som jag förstod det,  är att sågspånet har en förmåga att fatta eld och flyga omkring vilket inte tidningspappret gör. I övrigt blir det ingen större skillnad. Måste testa någon gång.

En härlig rakudoft spred sig bland deltagarna och satte sig som brukligt i kläderna. Direkt efter detta pass gick dessutom alla ner och åt middag i sann keramiker anda.

eldfängt

Jag vill ha eld! 

En av höjdpunkterna med resan till Leksand var alla vedeldade ugnarna och den kunskap om vedeldad keramik som samlades. Jag insåg inte hur mycket jag har saknat detta under åren i Umeå. På skolan jag gick eldade vi mycket både med ved och gasol, raku, salt, lågsalt, gaseldad reduktion, vedledad lergods...På Forma har vi "bara" gaseldad Rakuugn och en kombinations ugn, el/gas.

På skolan i Leksand har man bland annat en "liten" anagama. Inte för att den eldades just när vi var på plats men den är ju som ett lite konstverk att titta på. Och man kan känna stämningen...

Jan-Åke Andersson från Tibro som har den äldsta svenska anagamaugnen var där och berättade hur det går till att bränna och visade de vackraste krukor man kan tänka sig.

Formafolk, det är kanske läge att bygga något vedeldat...?

shellack

Jag har ju nästan glömt bort att jag lovat att visa olika dekorationstekniker. Skäms på mig! Men nu så, här kommer del tre i följetongen. De två tidigare delarna hittar ni här, ett och två. Och om ni är intresserade av varför jag just gör en lök kan ni hitta ett inlägg om det här.

Ett superroligt sätt att skapa mönster på leran är att maska av med shellack. Shellack är ett naturligt harts som används till olika ytbehandlingar på trä bland annat. Det utvinns faktiskt från en asiatisk lus som producerar en avlagring när den suger i sig saven från vissa träd. Man kan köpa den i flagor som löses upp i lösningsmedel innan man använder den eller som färdig blandning. Den färdiga varianten används som oftast till kvistlack. Jag har köpt färdig. Schellacken läggs på på helt torr lera med en pensel. 

När shellacken torkat går man på med en riktigt fuktig svamp och tvätta ytan runt om motivet man målat. Det som händer är att leran runt motivet tvättas bort och motivet höjer sig över bakgrunden. Det här kan man göra i omgångar, måla på shellack, tvätta, lägga på igen på nya ställen, tvätta  så får man ett intrikat mönster i olika nivåer.

Här ser man tydligt hur det har bildats små "höjdkurvor" runt prickarna bakom löken.

Effekten av den här tekniken blir ett upphöjt motiv som träder fram extra men en snygg effektglasyr. 

Tyvärr uteblev just effekten på den här effektglasyren som färdigbrändt så motivet på provet träder inte fram ordentligt. Det är sånt som händer i keramikens värld.

I´m back...

Man skulle kunna tro att jag glömt bort bloggen helt och hållen (kommer jag aldrig att göra, jag lovar!) med tanke på att det är mer än en vecka sedan jag gjorde ett inlägg. Men orsaken till de få inläggen beror helt och hållet på att jag har haft otroligt mycket annat jobb (roligt!) som helt har slukat min tid. Mycket skapande skola ha det blivit både i keramikens tecken och inom det textila. 

I helgen var jag dessutom i Dalarna och på Leksands folkhögskola och deltog i keramik i fokus keramiksymposium. Vi var knappa 50 stycken lerentusiaster som samlades och delade med oss av erfarenheter och skratt. Underbart vackert väder, trevligt ressällskap, massor med keramikprat, fantastisk mat och en omgivning som är något utöver det vanliga bidrog till en minnesvärd helg att längta tillbaka till. Här kommer några snabba glimtar från helgen och  för er som vill se mer lovar jag några mer utförliga inlägg längre fram.

Lasse Östman var den förste att dela med sig och pratade om kristallglasyrer

Maud Andersson visade hur man hitta och visar keramik på nätet.

 Utsikten vid lunchen!

Mitt fantastiska ressällskap, Eva.

Mönster och och penseldekor pratade Lena Rönnebo om.

Ann-Britt Schmytzer drejade.

Skolan anagamaugn! Skulle vilja ha...

Undertecknad hade ett inslag om hur man fångar texturer i leran.

Tiina Schönberg jobbar med papperslera delade med sig av sin erfarenhet.

Recept på porslinslera undertecknad Lennart Eisenhart.

Och till slut en bild på en krukmakares verktyg i gräset. Vackert på flera sätt!