I väntan på mer lerarbete och företagsstart jobbar jag en stund inom äldreomsorgen, närmare bestämt på Larmpatrullen. Detta har jag gjort varje sommar de senaste fyra åren så det känns som bekant, hemtamt och väldigt mycket sommar. Här träffar jag människor som rör sig i helt andra kretsar än jag gör till vardags när jag jobbar med leran. Människor som inte hela tiden reflekterar över skapande och kreativitet, som inte strävar efter att konstnärligt uttrycka sig och vars hela vardag inte går ut på att bekräfta sig själv. Vissa är till och med näst intill ointresserade av det jag inriktar mitt framtida levebröd på. Så bra att få konfronteras med ibland! Tar ner mig på jorden och tvingar mig att tänka en gång till.
Jag tog tillfället i akt en dag här i veckan och frågade mina fikakamrater vad de handlat av handgjord keramik och varför. Och följdfrågan blev i vilket sammanhang de skulle reflektera över att köpa något i framtiden. Grymt ärligt var ett av svaren att "jag har inte köpt något och vet inte när jag skulle göra det men, jag har fått några saker".
Slutsatsen jag drog av detta samtal blev att handgjord keramik köper man som present och enstaka gånger någon mugg eller rolig/praktisk skål med lock! Vet inte riktigt vad jag ska göra med denna kunskap, får forska vidare...