torr engobe

Jag fick en fråga om man kan återanvända engobe som har torkat. Jamen visst!
Ser det ut så här i din engobeburk? Ingen fara, den går att rädda.

Om du tittar på mitt inlägg här hur jag brukar göra engobe så ser du att den största beståndsdelen i engobe är lera. Och lera kan återanvändas hur många gånger som helst så länge den inte är bränd.

Du gör bara på samma sätt igen. Bryter sönder den hårda torra engoben i mindre bitar, häller på vatten så att den nästan täcker och låter den stå. 

När all engobe vittrat sönder rör du runt och siktar ev om det är klumpar. Sedan är den redo att användas igen.







Som ny!

Norrbyskär

Årets nästa evenemang är nu på tapeten. Den 18 juni har jag tillsammans med nätverket Kluster vernissage på Norrbyskär. Vi är 14 st konsthantverkare, slöjdare och konstnärer som ställer ut tillsammans. Se mer på Norrbyskärs museums hemsida.

färga in lera eller man tager vad man haver

Här förleden började så äntligen keramikkurs på ABF. Ledaren (undertecknad) var smått oförberedd men vispade ihop en lyckad första gång med Kajsa Varg princip Man tager vad man haver.

Jag har ju en intention att börja varje ny kurs med en rolig uppgift som både nybörjare och fortsättare kan ha glädje av och på så sätt sätter jag upp lite krav på mig själv en sådan här gång. Men med många års erfarenhet av kursande så har jag några kort i rockärmen som jag kan trolla fram. Så länge det finns material så...

En rolig uppgift är att kavla in färgad lera i lerplattor och sedan bygga ihop något utav dem. Den här gången en cylinderform. Det traditionella sättet är att använda sig av färgkroppar(torr pulverfärg för den som behöver en översättning) för att färga leran. Men i brist på detta så tog jag engober(slammad lerfärg) vilket blev ett lyckokast i hanteringen. Det kommer jag att göra fler gånger. 

signatur

Fick en fråga om vart man kan hitta och identifiera signaturer på keramik. Här är en länk till en sida som samlat väldigt många signaturer. Både keramikfabriker och studiokeramiker genom tiderna. Jag fastnade så klart för Dan Grip, min gamla läromästares signatur. 

Den ser ut så här.

Kuriosa kring den är att han varje år ändrade den lite, ett streck här eller där så att han skulle veta från vilket år sakerna var.

Själv signerar jag mina saker med ett enkelt Eva-Karin. Bara så att ni vet om ni undar i framtiden :)